Ytterligare en jordbävning i modevärlden? Piccioli lämnar efter bara en säsong! Kommer Demna tillbaka i form av Martine Rose hos Balenciaga? Det är många skrikiga rubriker i pressen idag. Men var ligger egentligen källan till dessa förändringar och vad kan Martine Rose tillföra Balenciaga?
Inom modevärlden kan grundarens efternamn vara både ett arv och en börda. Särskilt när hans modehus hunnit skapa flera helt olika identiteter. Balenciaga är just ett sådant fall. Cristóbal Balenciaga revolutionerade haute couture. Demna har förvandlat varumärket till ett kulturellt fenomen inom samtida mode. Pierpaolo Piccioli trodde på exakt skrädderi i högsta stil, och nu tar Martine Rose över rodret – en designer vars formspråk har vuxit fram ur Londons subkulturer, herrgarderoben och gatans iakttagelser.
Denna förändring väcker frågan: vad väljer egentligen Balenciagas kunder? Och är förändringarna ett resultat av sökande eller ett panikartat försök att rädda budgeten? Särskilt med tanke på att det i bakgrunden finns en försäljningskris hos Gucci, som precis som Balenciaga tillhör Kering-gruppen.
Cristóbal: arkitektur istället för dekoration
Cristóbal Balenciaga var en arkitekt av form. Han intresserade sig för utrymmet mellan plagget och kroppen, volymen, konstruktionen, axellinjen. Hur tyget på egen hand kan skapa en silhuett. Sack Dress från 1957, kokongkappan eller ballongklänningen var inte bara ytterligare varianter av kvinnlig klädsel. De ifrågasatte ordningen där kläder skulle framhäva det kvinnliga.
Balenciaga föreslog elegans: skulptural, intellektuell, ibland nästan abstrakt. Dess styrka låg i konstruktionen och den perfekta utförandet. Hans mod att ifrågasätta proportioner och övertygelsen om att kläder kan förändra hur vi uppfattar kroppen var banbrytande. Och samtidigt oerhört elegant och feminint. Det är egenskaper som särskilt fångar min uppmärksamhet.
Demna och Cristóbal: mer gemensamt än vad estetiken antyder
Vid första anblicken är det svårt att hitta en större kontrast än mellan Cristóbal och Demna. Den förste arbetade med tyger av högsta kvalitet, ateljéprecision och couture-arkitektur. Den andre introducerade till Balenciaga överdimensionerade hoodies, dekonstruerad skräddarsömnad, smutsiga sneakers, gatans estetik, internetironi och bilder av en samtida dystopi. Triple S, Speed Trainer och oversize-silhuetter har blivit kännetecken för husets nya era.
Att reducera Demna till en designer som ersatte haute couture med streetwear vore dock en förenkling. Mellan Balenciaga och Demna syns en gemensam vision: en ovilja mot givna proportioner och färdiga definitioner av elegans. Båda behandlade silhuetten som ett experimentfält. Deras verktyg och kulturella kontext skiljde sig åt, men de förenades av ambitionen att förändra sättet att tänka kring kläder. Och av experimenterandet med reglerna.
Demna gjorde också något som inte kan bedömas enbart utifrån estetiska kategorier: han skapade en samtida bild av Balenciaga som började fungera långt utanför catwalken. Varumärket blev en del av internetkulturen, musiken, gatustilen och samtalet om den nya lyxen. För många yngre kunder är Balenciaga idag just överdimensionerade former, sneakers och en provokativ distans. Det är inte hela husets historia, men dess mest igenkännbara samtida lager.
Piccioli: återgång till metoden, inte till kostymen
Pierpaolo Piccioli kom till Balenciaga med en annan erfarenhet. Under åren på Valentino utvecklade han ett språk baserat på färg, känsla och couture-mästerskap. Det han presenterade i sin första kollektion var en mycket komplex idé. År 2025 inledde han berättelsen med en nytolkning av Sack Dress, ett av Cristóbals viktigaste verk. Det handlade dock inte om att återskapa en arkivmodell. Piccioli talade om grundaren som en arkitekt, skulptör och målare som utforskade kroppen genom form. Han ville förstå hans tankesätt, inte skapa en visning av museala citat. Därför kombinerade han couture-konstruktioner med vardagliga plagg: denim, sweatshirts och sportskor. Hans Balenciaga skulle vara en mötesplats för husets avantgardistiska tradition och det samtida språk som Demna byggt upp. Jag måste ärligt säga att denna vision tilltalade mig mycket. Därför var beskedet om hans avgång en tråkig överraskning.
Varför varade detta försök så kort? Piccioli lämnade efter cirka 16 månader. Kering har inte angett någon officiell anledning till separationen, så det är svårt att säga om det berodde på försäljningsresultat, skillnader i vision eller brist på kundacceptans. Man kan dock inte förneka hans mod och visionära tänkande.
Martine Rose hos Balenciaga: maskulinitetens designer i Cristóbals hus
Martine Rose hos Balenciaga – jag måste erkänna, det är inget överraskande val. Främst därför att hon redan har samarbetat med märket. Åren 2015–2018 arbetade hon med huset som konsult för herrkollektionerna under Demnas ledning. Hon känner alltså till den kulturella bakgrunden hos dagens Balenciaga. Men hon har ändå sin egen känslighet och sitt eget uttryck.
Den brittiska designern grundade sitt eget märke i London 2007. Hennes kläder har sitt ursprung i observationer av lokala samhällen, musik, klubbar, rave, fotbollsläktare och vardagliga klädkoder. Hon är inte så mycket intresserad av den perfekta silhuetten som av karaktären hos personen som bär plagget.
I hennes kollektioner är kostymen ofta överdrivet rymlig, axlarna breda, byxorna oväntat skurna, och sportkläder får en ny kontext. Rose påminner mig om en forskare som undersöker definitioner av manlighet och de sociala betydelserna av kläder. Hon är inte heller en outsider för Balenciaga. Det finns en intressant paradox i denna utnämning. Cristóbal skapade en av de mest inflytelserika visionerna av den kvinnliga siluetten i modets historia, Piccioli utvecklade det kvinnliga couture-språket, och Rose är framför allt känd för menswear och tolkningar av manlighet. Hon är den första kvinnan på posten som kreativ chef för Balenciaga.
Vem väljer kunderna?
Den här frågan är kanske något provocerande, men till syvende och sist räknar även haute couture-modehusen med budgetar. Och det blir allt svårare. Kunderna köper specifika produkter, igenkännbara koder, status och tillhörighet till en kultur. När Kering tillkännagav Roses nominering betonade de hennes koppling till den unga generationen och hennes intuitiva förståelse för kultur. Det är en signal om koncernens strategiska ambitioner. Rose har möjlighet att bevara den kulturella energin från Demnas era, men förhoppningsvis utan att bli en kopia. Hennes uppgift blir att översätta sitt eget språk till skalan av ett globalt lyxhus och hitta balansen mellan kulturell trovärdighet och produkter som kunderna faktiskt vill köpa.
Balenciaga behöver inte välja mellan Cristóbal och Demna. Deras estetik skiljer sig nästan helt åt, men de förenas av övertygelsen att mode inte bara ska bekräfta existerande regler. Piccioli försökte påminna om hur radikal konstruktionen kan vara. Rose kan påminna om att kulturen kan vara lika radikal.
