Kollektionen Re{form} Zara (Vol. 1) av John Galliano släpps idag och väcker från första stund precis det man kunde förvänta sig av mötet mellan en av sin generations mest särpräglade designers och ett av de största high street-varumärkena. I London bildades köer utanför Zaras butik på Bond Street. Samtidigt började bilder på kollektionen snabbt cirkulera på nätet. Diskussionen handlar inte bara om priser eller tillgänglighet, utan framför allt om huruvida Galliano har lyckats behålla sitt eget formspråk i Zaras produktionsvärld.
Efter att ha sett den första kollektionen är svaret intressant: ja, och det med eftertryck. Det här är ett av de få samarbeten mellan en välkänd designer och en kedja där resultatet inte är en förenklad version av haute couture. Här går riktningen åt motsatt håll. Det är däremot ett exceptionellt djärvt och okonventionellt steg.
Zara som material, inte som en begränsning
Re{form} är inte ett klassiskt samarbete där designern skapar några spektakulära plagg och varumärket tar hand om resten.
Detta är en mycket karakteristisk metod för Galliano. Istället för att börja med ett tomt blad, utgår han från något som redan existerar och undersöker hur långt dess betydelse kan tänjas. I det avseendet är Re{form} mer ”autoriskt” än vad Zaras etikett antyder.
Och det är just här som kollektionens största värde ligger. Galliano försöker inte göra Dior eller Margiela av Zara. Han gör Galliano av Zara.
Kollektion Re{form} Zara (Vol. 1): Historisk Galliano, men utan museal nostalgi
Inspiration hämtas bland annat från Les Incroyables och Les Merveilleuses, det vill säga Frankrikes excentriska mode efter revolutionen, som för övrigt redan fanns med i den berömda examenskollektionen från designern 1984. Här finns också ekon av viktorianska London, punk, film noir och hans egna arkiv. Man ser en fortsättning på den uppmärksammade kollektionen Galliano gjorde för Maison Margiela.
Det här är dock inte direkta citat. Galliano tar en historisk silhuett och för den mot nutiden: han förlänger skorna, deformerar rockarna, skapar överdrivna axlar, använder tyll, spets, transparenser och teatrala huvudbonader.
Som ett resultat har kläderna något som alltid varit avgörande i Gallianos mode: de skapar en karaktär, inte bara en styling.
De mest intressanta sakerna uppstår i gränslandet mellan skönhet och underlighet
Tri-Chic är ett bra exempel på denna metod. Väskan, inspirerad av en soppåse, förvandlas till en mångsidig accessoar som kan bäras på flera sätt. Det är inte bara ett spektakulärt koncept. Galliano tar återigen ett föremål utan prestige och förändrar dess kod.
På liknande sätt fungerar långa handskar, bonneter och hattar skapade tillsammans med Stephen Jones, winklepickers med absurt förlängda tår eller rockar med avsiktligt förvrängda proportioner. Deras styrka ligger inte i dekorativiteten, utan i att flytta ett välkänt element några steg bortom dess ursprungliga funktion.
Det är just detta som skiljer Re{form} från de flesta samarbeten mellan designers och kedjor. Här är namnet inte bara ett tillägg till produkten. Namnet förändrar produkten.
Londyn har redan svarat
Köerna vid Bond Street visar att Re{form} inte bara är ett projekt för branschen. Kollektionen har väckt ett verkligt intresse hos kunderna, och den begränsade tillgängligheten av vissa modeller gör den dessutom till ett eftertraktat objekt.
Detta är för övrigt ännu en paradox i projektet. Galliano når ut till en bred publik, men gör det genom en kollektion som på många sätt följer logiken för samlarmode: begränsade upplagor, ett starkt personligt formspråk, karakteristiska objekt och priser som ligger utanför Zaras vanliga modell.
Kolekcja Re{form} Zara (Vol. 1) som den tredje akten av Galliano
Designern beskriver samarbetet som början på sin ”tredje akt” — efter sitt eget märke, Givenchy och Dior samt ett decennium hos Maison Margiela. Det är viktigt, för Re{form} ser inte ut som ett stopp mellan ytterligare lyxmodehus. Det ser ut som ett medvetet försök att undersöka vad som händer med hans metod när han får tillgång till Inditex skala.
Den första kollektionen antyder att svaret är ganska fascinerande.
I augusti ställdes den planerade Galliano-utställningen på Metropolitan Museum of Art in, vilket återigen väckte diskussionen om hans offentliga återkomst. Det är en viktig kontext för premiären, men det förändrar inte det faktum att Re{form} också bör bedömas som ett modeprojekt — utifrån konstruktion, idé och utförande.
Och här förblir Galliano förvånansvärt konsekvent.
Han gjorde inte en ”Zara i Gallianos stil”. Han gjorde något mycket mer intressant: han behandlade Zara som ett material. Och han lyfte massmodet, kedjemodet, till en konstnärlig nivå. Galliano förenklar inte haute couture för massmarknadens skull, som det ofta sker i samarbeten mellan kända designers och Zara eller H&M. Istället höjer han ribban rejält för masskonsumenten och ställer denne inför silhuetter hämtade från Haute Couture.
Därför är Re{form} värt uppmärksamhet inte bara som ett samarbete mellan ett stort namn och en high street-jätte. Det är ett experiment med gränsen mellan designermode och massproduktion. Och, åtminstone i den första utgåvan, ett experiment genomfört med en tydlig författarhand.
Nu återstår det att se om denna hand fungerar lika bra utanför kampanjen, i garderoben och vid vardagsanvändning.
