Det finns konstauktioner som intresserar samlare. Det finns också sådana som blir kulturella, finansiella och symboliska händelser på samma gång. Det är just till den senare kategorin som försäljningen av en privat samling hör. Joe Lewis, brittisk miljardär, investerare och tidigare ägare av klubben Tottenham Hotspur F.C. säljer nu sin imponerande samling målningar. Vad betyder detta drag och hur kommer det att påverka konstmarknaden som investeringsområde?
Nästa månad kommer auktionshuset Sotheby’s att visa upp en samling verk i London, vars värde uppskattas till cirka 150 miljoner pund. Det kan bli den dyraste samlingen från en enskild ägare som någonsin sålts i stadens historia. Men bakom de astronomiska siffrorna döljer sig något mycket mer intressant än bara lyx.
Det här är en berättelse om smak, risktagande och en värld som de flesta människor aldrig får en inblick i.
Joe Lewis. Konst som språket för de riktigt rika
I de ultrarikas värld har konst sedan länge slutat vara dekoration. Det är en form av kapital, inflytande och personlig legend. Verken hänger där inte av en slump – de är som manifest av karaktär.
Joe Lewisas kollektion ser ut precis som ett sådant manifest.
I den finns namn som i årtionden har format den europeiska konstens historia: Gustav Klimt, Francis Bacon, Lucian Freud, Amedeo Modigliani och Edgar Degas.
Det här är inte en kollektion skapad för Instagram. Här finns ingen skrikig modernitet eller ”säsongens trendnamn”. Istället finns här historiens tyngd, känslor och namn som har överlevt generationer.
Ett av de viktigaste verken är porträttet av Gertrud Loew målat av Klimt år 1902 — en målning som inte bara är vacker, utan också präglad av 1900-talets historia. Huvudpersonen, en wiensk aristokrat från en judisk familj, flydde från Österrike undan nazismen. Själva målningen vandrade i åratal mellan samlingar och stiftelser innan den återvände till familjens arvingar.
Sotheby’s värderar det idag till cirka 30 miljoner pund.
Samlare och traders har mer gemensamt än man kan tro
Joe Lewis föddes inte i galleriernas och de privata museernas värld. Han kom till världen ovanför en pub i London och byggde sin förmögenhet som valutahandlare. Han tjänade enorma pengar på marknadens rörelser genom att fatta beslut där andra var rädda för att ta risker.
Och det syns verkligen i den här kollektionen.
Francis Bacon med sina brutalt ärliga självporträtt. Freud som målar människor utan försköning. Modigliani som skapar melankoliska, utdragna silhuetter. Det här är inte ”säkra” verk. Det som förenar dem är intensitet — både emotionell och estetisk.
På sätt och vis påminner Lewis kollektion om en väl sammansatt investeringsportfölj. Det är inte en slumpmässig samling dyra saker. Den har karaktär. Spänning. Mod.
Lyx som inte skriker
Det mest fascinerande med den här historien är dock något annat. I en tid då lyx allt oftare handlar om synliga logotyper, exotiska semestrar och bilar som visas upp i sociala medier, påminner den här auktionen om en äldre definition av rikedom.
Tystare. Mer sofistikerad.
Verkligt stora konstsamlingar finns ofta utom räckhåll för kamerorna. De är gömda i privata residens, familjestiftelser eller i kassaskåp i fria hamnar i Genève. När de når marknaden ser finans- och konstvärlden på det som ett ögonblick då ett privat imperium avslöjas.
Och just därför är försäljningen av Joe Lewis samling något mer än ännu en auktion.
Det är ett sällsynt tillfälle då man kan se smaken hos en person som i årtionden hanterat miljarder – och som istället för att köpa tillfälliga trender har investerat i saker som är tänkta att stå emot tidens tand.
